Den som tror att Robyn klev direkt ifrån sina barbiedockor i flickrummet på Söder i Stockholm, ut på scenen i byxor ett par storlekar för stora och silver-ryggsäcken full med hitlåtar, tror definitivt fel.
"Robyn har alltid sjungit", berättar hennes pappa William, och de som känt Robyn sedan barnsben kan styrka hans ord. När Robyn var liten nynnade hon jämt, när hon lekte, i skolan, när hon städade... Inte konstigt att hennes röst är så otroligt välutvecklad och mogen att den går att jämföras med Whitney Houstons, fastän hon bara är 20 år.
Robyn reste runt i Europa med sina föräldrars teatersällskap under sin uppväxt, fram till dess att det var dags för henne att börja skolan. Robyns uppväxt var annorlunda än många andra barns, men hon tror att det bara påverkat henne positivt.
"Jag växte upp bland vuxna människor som tog mig på allvar, lät mig bestämma och ha min egen åsikt precis som dem. De lyssnade på mig fastän jag var barn, min åsikt vägde lika tungt som deras. De lät mig driva mina idéer så långt jag kunde, tills det sa stopp."
Robyn tror att anledningen till att många människor ser henne som kaxig är att hon varit van vid att säga vad hon tycker och gå så långt hon vill sedan hon var liten. Men Robyn är inte kaxig. Däremot har hon ett enormt självförtroende som många svenska, unga tjejer och killar saknar idag.
"Det är viktigt att visa att man inte låter sig sättas på", berättar Robyn. Hon tycker också att unga tjejer ska stå på sig mer.
Robyn blev ett offer för den svenska avundsjukan, hon var både älskad och hatad. Under en spelning fick hon t.o.m. en apelsin i huvudet.
Men Robyns enorma drivkraft var det som hjälpte henne på vägen i karriären. Utan den attityd hon har, skulle hon förmodligen inte vara världskändis vid 18 års ålder. Men karriären började långt innan dess. Som åttaåring provade hon på att stå på scen för första gången, då hon spelade ett dött barn i Strindbergs pjäs "Kronbruden". Hon tjänade pengar redan som nioåring genom att dubba tecknade filmer och sjunga signaturmelodin till "Lilla Sportspegeln". När hon var 11 gick hon igenom, enligt henne själv en av sina svåraste perioder i sitt liv, sina föräldrars skilsmässa. Det var då hon började skriva. Robyns fritidsledare föreslog att hon skulle skriva en sång om det som var svårt eftersom hon ändå gick omkring och sjöng hela tiden. Det gjorde hon. Låten döptes till "In My Heart", och med den uppträdde Robyn i Söndagsöppet när hon var 12.
När Robyn gick i åttan var Legacy of Sound med den dåvarande sångerskan Meja (inte helt okänd för de flesta) på Robyns skola för att uppträda. I pausen ställde sig Robyn på scenen och sa "Hej, jag heter Robin och ska sjunga en sång som jag har skrivit". Efter uppträdet tog Meja kontakt med Robyn och fick hennes telefonnummer. Det tog ett halvår innan något hände. Meja hade berättat om Robyn för sin manager Peter Swartling, som efter ett telefonsamtal i veckan från Robyn beslöt sig för att låta henne visa vad hon gick för. Någon demo hade inte Robyn, så hon kom upp på hans kontor och sjöng.
"Jag trillade av stolen", berättar Peter i efterhand. "Men jag försökte att inte visa något då".
Peter kontaktade i sin tur Ulf Lindström och Johan Ekhe som numera är två av Robyns producenter.
Robyn var 16 år när första singeln "You've Got That Somethin'" släpptes. Fullängdaren "Robyn Is Here" släpptes hösten 1995, och innehöll 12 välproducerade låtar och en sång a capella. Genombrottet fick hon i slutet av 1995 med låten "Do You Really Want Me" som legat etta på radiostationernas topplistor.
Vid detta laget hade Robyn slutat skolan. Hon slutade nian på Eriksdahlsskolan med betyget 3,6 och hade precis kommit in på musikgymnasiet Rythmus när karriären tog fart på allvar. Hon beslöt att hoppa av. "Mina föräldrar var inte glada, men insåg att en sådan här chans får man bara en gång", säger hon. "Skolan finns ju kvar".
1996 släppte Robyn ytterligare två låtar från debutalbumet. Först ut var "Do You Know (What It Takes), som också spelades mycket på radio, därefter "Don't Want You Back".
Under vintern hade hon varit på en liten turné i Sverige, på sommaren var det dags igen att ge sig ut på vägarna. Hon besökte sommarens största festivaler, Hultsfred och Vattenfestivalen. Hon spelade också på andra festivaler och evenemang runt om i landet.
Under 1996 medverkade hon på två andra gruppers plattor, tre låtar på Players och en låt på Blacknuss. Robyn skrev också en låt som hette "Do Me Baby", vilken framfördes av en ung tjej vid namn Michéle.
Sedan var det tyst om Robyn ett tag. Men Robyn hade allt annat än dragit sig tillbaka, hon planerade utlandslanseringen av sitt album. I februari 1997 släpptes en singel som inte fanns med på plattan, "Show Me Love". Den fanns istället som soundtrack till den svenska filmen "9 Millimeter". Låten blev en riktig listklättrare, och man beslöt att ändra lite på albumet till lanseringen i USA. Show Me Love ersatte "Where Did Our Love Go" på den amerikanska versionen, vilket ledde till att många amerikanska fans aldrig hört den sången. Ett nytt omslag gjordes, en hårt sminkad Robyn prydde utsidan på skivan, istället för den lilla busiga tjejen i blå pyjamas. Sommaren 1997 tog Robyn flyget över Atlanten och var borta i 10 månader. Under den tiden gjorde hon promotion för sin skiva, d.v.s. intervjuer, var med i TV-program som "Joe Letho Show" och "Good Morning America", radio och tidningar. Hon reste också till London för att medverka i MTV. Robyn gjorde minst sagt succé utomlands, och först då började svenska folket ta henne på allvar. Hon blev så populär i USA att hon erbjöds 1 miljon dollar för att vika ut sig i Playboy.
Innan Robyn lanserades utomlands hjälpe hon fram en annan ung tjej i musikbranschen, Cajsalisa Ejemyr, som redan innan var känd, men som skådespelerska. Cajsalisa ställde upp i Melodifestivalen 1997 med låten "Du Gör Mig Hel" som Robyn och Cajsalisa skrivit ihop med producenterna Ulf och Johan. Låten vann inte utan hamnade på fjärde plats, men det är inte helt fy skam med tanke på att det var Cajsalisas scendebut. Robyn har också varit med och skrivit tre andra låtar på Cajsalisas debutalbum "Först Nu".
När Robyn kom tillbaka från USA våren 1998 efter att ha slagit igenom även där med Do You Know (What It Takes), Show Me Love och Do You Really Want Me i nämnd ordning, var hon så trött på allt och hade ingen inspiration alls. Hon vilade upp sig i sitt sommarhus i Gnesta, som hon köpt för en del av sina pengar, med sina vänner och sin familj. På hösten genomgick hon en abort som hon valde att berätta om.
"Det hade kommit ut i vilket fall som helst", resonerar hon. "Men jag är väldigt besviken på hur vissa tidningar valde att skriva om det".
Det var under vistelsen i USA som hon började skriva på sitt andra album. Ibland tappade hon inspirationen att skriva, när allt kändes som jobbigast, så när den väl kom var det viktigt att göra något av den. Resultatet blev "My Truth", som släpptes den 17:e maj 1999. My Truth låter ganska olikt Robyn Is Here, dels för att Robyn mognat och dels för att åtta olika producenter medverkat på plattan.
Robyn gjorde några andra jobb parallellt med inspelningen av My Truth. Bl.a. medverkade hon som gästartist på Christian Falks debutalbum med låten "Remember", på en CD till förmån för Amnesty med en svensk låt "Aldrig Hänt" och gjorde även modelljobb åt klädföretaget H&M, ett jobb som folk reagerade på. Man tyckte hon hade för lite kläder på sig. Robyn säger att hon tycker H&M är ett bra företag och ställde upp därför. Hon poängterar också att hon inte ställer upp på något som hon inte vill.
I mars 1999 släpptes första singeln, "Electric", från My Truth. Strax därefter kom hela albumet, och i juni singeln "Play". Robyn gav sig ut på Sveigeturné under sommaren, sär hon spelade ihop med bl.a. Eva Dahlgren och Jennifer Brown. Efter att hon avslutat den, tog hon sig semester för att vila upp sig inför den kommande promotionturnén utomlands.
I januari år 2000 ska My Truth vara släppt i USA och under våren i resten av Europa.